Sandefjord i svenske aviser 1868 til og med 1869 – Fra Krokene i Sandefjords Historie

Göteborgsposten^[1], 2 januar 1868, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[2], 3 januar 1868

Förteckning öfver å Göteborgs Rivier liggande fartyg den 31 Dec. 1867

…

Inom Varvet Kusten

…

Brigg. Union, Gundersen, Sandefjord, upplagd.

…

Nya Dagligt Allehanda^[3], 11 januar 1868

Sjöfartsunderrätelser.

Briggen Catharine Christine, från Hernösand til Rouen med trälast, har, eenligt underrättelse från Mandal af den 27 dec, dit inkommit med sjöskada.

Post- och Inrikes Tidningar^[4], 27 januar 1868, Aftonbladet^[5], 28 januar 1868, Nya Dagligt Allehanda^[6], 28 januar 1868, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[7], 29 januar 1868, Norrlänska Korrespondenten^[8], 4 februar 1868, Post- och Inrikes Tidningar^[9], 8 februar 1868, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[10], 10 februar 1868, Nya Dagligt Allehanda^[11], 8 februar 1868

Bidrag från Norge för norrländningarna. Genom h. exc. Herr norska statsministern Sibbern hafva öfverlemnats til nödhjelpskommitteén för Norrland: ytterligare från Sandefjord och Sandeherred 41 rdr 20 öre och från Haalands Præstegjæld i Stavanger Amt 105 rdr 25 öre, summa 146 rdr 45 öre.

Wäktaren^[12], 30 januar 1868, Halmstadbladet^[13], 31 januar 1868, Aftonbladet^[14], 8 februar 1868, Nya Dagligt Allehanda^[15], 8 februar 1868

– För de nödlidande i Norrland hafwa bland andra gåfwor genom norsle statsministern till härwarande understödskomitté blifwit öfwerlemnade 387 rdr från Gansdal i Gudbrandsdalen, 528 rdr från lappar och norrmän i Tanen i Finnmarken, 300 rdr från Florö Ladested och Kinns prestegjæld i Bergens stift samt från Sandefjord, Sandeherred och från Hålands præstegjæld i Stavangers amt tilsammans 146 rdr 45 öre.

Nya Dagligt Allehanda^[16], 18 februar 1868, Aftonbladet^[17], 19 februar 1868, Stockholms Dagblad^[18], 20 februar 1868, Aftonbladet^[19], 21 februar 1868, Dagens Nyheter^[20], 25 februar 1868, Aftonbladet^[21], 26 februar 1868, Aftonbladet^[22], 2 mars 1868, Fäderneslandet^[23], 7 mars 1868

Bokhandelsnytt.

…

– Nordiska taflor [Bonniers Förlag]. Af detta billiga planschverk har nu 3:dje årgåangens 1:sta häfte utkommit, innehållande: Charlottenburg vid Mälaren. – Jörgen Kocks hus i Malmö. – St. Hans’ hospital vid Roeskildefjorden. – Reykjahlids kyrka på Island. – Utsigt af Sandefjord med badinrättningen jemte samma inrättnings sällskapslokal.

Göteborgsposten^[24], 4 mars 1868

Lovise, Kapt. Evensen, ankom Göteborg 3 mars fra Sandefjord, L., i ballast.

Göteborgsposten^[25], 9 mars 1868

Emelie, Kapt. Abrahamsen, ankom Göteborg 7/8 mars fra Sandefjord, L., i ballast.

Nya dagligt Allehanda^[26], 24 mars 1868

Orest, Kapt. Andersson, ankom Sunderland 17 mars, fra Sandefjord.

Göteborgsposten^[27], 27 mars 1868, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[28], 27 mars 1868

Agnese, Kapt. Sörensen, ankom Göteborg 26 mars fra Sandefjord, L./Leffl., i ballast.

Nya Dagligt Allehanda^[29], 1 april 1868, Göteborgsposten^[30], 2 april 1868

Minnet, Kapt. Pettersen, ankom Hartlepool 24 mars, fra Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[31], 14 april 1868

Sylphiden, Kapt. Nilsson, ankom Shields 3 april, fra Sandefjord

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[32], 20 april 1868, Aftonbladet^[33], 23 april 1868, Nya Dagligt Allehanda^[34], 23 aprl 1868, Stockholms Dagblad^[35], 25 april 1868

Nina Maria, Kapt. H. Melsom, hemma i Tönsberg, passerte 18 april Öresund underveis fra Sandefjord till Sundsvall i ballast.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[36], 27 april 1868

Heimskringla, Kapt. Bryn. H. i Sandefjord, passerte Öresund 24 april underveis fra Newcastle t. Vestervik med cokes.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[37], 30 april 1868

Trio, Kapt. Bryn, h. i Sandefjord, passerte Öresund 25 april, underveis fra Newcastle til Stockholm med kull.

Grevinde K. W. Jarlsberg, Kapt. Schönberg, h. i Christiania, passerte Öresund 28 april, underveis fra Sandefjord till Sundsvall, i ballast.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, 2 mai 1868

Sylphide, Kapt. G. B. Melsom, h. i Sandefjord, passerte Öresund 29 april, underveis fra Newcastle till Stockholm med kol.

Göteborgsposten^[38], 4 mai 1868

Union, Kapt. Gundersen, ankom Göteborg 2/3 mai, fra Sandefjord, L., i ballast

Aftonbladet^[39], 4 mai 1868

Grevinde K. W. Jarlsberg, Kapt. Schönberg, passerte Öresund 28 april, underveis fra Sandefjord till Sundsvall, i ballast.

Aftonbladet^[40], 5 mai 1868, Nya Dagligt Allehanda^[41], 5 mai 1868, Nya Dagligt Allehanda^[42], 12 mai 1868, Aftonbladet^[43], 12 mai 1868, Nya Dagligt Allehanda^[44], 19 mai 1868, Aftonbladet^[45], 19 mai 1868

Sandfjords Bad

Svenske Badegjæster underrettes herved om, at jeg i flere Aar har practiseret som Læge ved Sandefjords Bad og fremdeles er villig til at assistere de Badesögende med Lægehjælp, ligesom jeg ogsaa ordner det Fornödne med Badetimer og Logis, samt meddeler enhver anden Oplysning, naar man directe henvender sig til mig.

Sandefjord i April 1868

W. G. Winsnes.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[46], 30 mai 1868, Göteborgsposten^[47], 2 juni 1868, Aftonbladet^[48], 2 juni 1868, Nya Dagligt Allehanda^[49], 3 juni 1868

Dagens post.

HELSINGÖR d. 27 Maj. Briggen ”Ora & Labora”, Andersen, på resa från hemorten Sandefjord till Umeå, råkade i förrgår nogra mil härifråm i kollision med ett annat [preussisk] [”Neptun”, Kapt. Lentz] fartyg och fick dervid klyfvarbommen afbruten samt skadades något på förstäfven.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[50], 3 juni 1868

Nordiska taflor. Pittoreska utsigte fråm Sverge, Norge och Danmark i tränsnitt med text. Tredje bandet Första häftet. Stockholm, Albert Bonniers förlag.

…

Vid detta det tredje bandets första häfta förekomma afbildningar utaf Charlottenburg vid Mälaren, Jörgen Kocks hus i Malmö; S:t Hans hosptial vid Roskildefjorden, Reykjaviks kyrka på Island, Utsigt af Sandefjord med badinrättningen samt Sandefjords badinrätnings sällskapslokal. …

Aftonbladet^[51], 18 juni 1868, Helsingborgs Tidning^[52], 23 juni 1868

Danmark.

Af ministèrens ledamöter befinna sig för närvarande 3 på resor. Så har krigsministern Raaslöff begifvit sig til södra Europa för att begagna baden i Gastein, finansministern Fonnesbech reseer i Sverige och inrikesministern Estrup begagnar hafsbaden vid Sandefjord i Norge.

Nya Dagligt Allahanda^[53], 26 juni 1868

Rapid, Kapt. Johansson, ankom Alloa 12 juni fra Sandefjord.

Nya Dagligt Allehanda^[54], 6 juli 1868, Post- och Inrikes Tidningar^[55], 6 juli 1868, Upsalaposten^[56], 7 juli 1868, Nya Dagligt Allehanda^[57], 7 juli 1868 [en noe utvidet notis]

Ångfartyget Kronprindsesse Louise och med det de svenska och danske deltagarne i naturforskarermötet ankommo hit [i. e. Kristiania] den 2 juli på aftonen. Då ångfartyget på denna tur hade anlöp Sandefjord, skedde ankomsten ganska tidigt, och denna omständighet tydde allaredan derpå, att de resande hade haft godt väder, hvlket äfven varit fallet. Fartyget lade till vid Toldbodbryggan, hvarest värdarne hade infunnit sig och efter upprop mottogo sina gäaster, med hvilka de hvar för sig lemnade bryggan.

Aftonbladet^[58], 8 juli 1868, Aftonbladet^[59], 9 juli 1868

Det skandinaviska naturforskaremötet

i Kristiania

(Korrespondens till Aftonbladet.)

Kristiania den 6 Juli.

I går ingick bjudning från Sandefjords bad till ett besök på återvägen till Kristiania.

Nya Dagligt Allehanda^[60], 9 juli 1868

Urania, Kapt. Andersen, ankom Quebec 16 juni, fra Sandefjord.

Nya Dagligt Allehanda^[61], 10 juli 1868, Stockholms Dagblad^[62], 10 juli 1868, Dagens Nyheter^[63], 10 juli 1868 [kort notis], Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[64], 10 juli 1868, Aftonbladet^[65], 1 juli 1868, Dagens Nyheter^[66], 13 juli 1868, Hvad Nytt^[67], 14 juli 1868, Norrköpings Tidningar^[68], 14 juli 1868, Helsingborgs Tidning^[69], 14 juli 1868, Upsala^[70], 14 juli 1868, Nya Carlshamnsposten^[71], 15 juli 1868, Eskilstuna Tidning^[72], 15 juli 1868, Karlshamns Allehanda^[73], 5 juli 1868, Kalmar^[74], 15 juli 1868, Barometern^[75], 15 juli 1868, Västerviks Veckoblad^[76], 18 juli 1868

Generalsekretäraren, expeditionschef Kjerulf, meddelade, att inbjudning ingått från styrelsen för Grefsens vattenkuranstalt till naturforskarsällskapets medlemmar att genom ett besök på Grfefsen göra bekantskap med denna anstalt, äfvensom att Sandefjords badanstalt inbjudit ett antal af omkring tjugo främmande läkare att tillbringa ett par dagar der såsom badgäster. De fremmade läkarne, som mottaga den senare inbjudningen, skola på lördagen, då sannolikt största delen af de utlädska gästerna lemnar Kristiania, blifva med ”Björn Farmand” befordrade till Sandefjord och afresa med ”Excellensen Toll” från Fredriksvärn.

Norrköpings Tidningar^[77], 14 juli 1868

Ligger Strömstad alltför aflägset för denna del af landet, så har det en så mycket bättre belägehet mot södra Norge, som också alltid befolkar detsamma med twå tredjedelar af den der badande populationen, alldenstund Fredrikshaldsboarne heldre der tillbringa sin sommar, än wid det wida dyrare Sandefjord, nära staden Laurvig.

Post- och Inrikes Tidningar^[78], 16 juli 1868

De skandinaviska naturforskarnas resa. En korrespondent till ”Berl. Tid.” lemnar följande beskrifning på naturforskarnas färd mellan Köpenhamn och Christiania: ”Efter en lycklig öfverfart”, säger korresp., ”ankommo vi till Christiania thorsdagsafton kl. ½ 11; ja, lycklig var den, men endast derigenom, at vår Herre gaf oss det vackraste väder, man kan hafva i Kattegat och Skagerack, eljest hade det säkerligen sett bedröfligt ut. Fartyget var nemligen öfverfylldt af passagerare; det var icke fråga om hyttplatser, nej det till och med så långt, at när nogon under natten lade sig at sofva på sofforna i den stora solonen, anmodades han att stiga upp, då det endast fanns plats för ”sittande”, Sällskapet var mycket blandadt, svenska och anska naturforskare af alla slag, tidningsreferenter, patienter till Sandefjords badort, lustresande, konstnärer – bland dem fru Heiberg med familj – och i Göteborg fingo vi hela Lannerska ballettsällskapet med dess stora mechaniska attirad ombord. Men, som sagdt, vädre var gynnsamt ohch man fann sig uti att vandra de 35 timmarna på däcken

Göteborgsposten^[79], 16 juli 1868, Stockholms Dagblad^[80], 17 juli 1868

Fru Jeannette Jacobsson, f. Davidson, åt hvars lysande debut som Julia i Gounods ”Romeo och Julia” hufvudstadens kritici enstämmigt egnat de varmaste loford, afreste eefter några dagars uppehåll hos härstädes boende anförvandter inatt med ångf. ”Kronprindsesse Louise” till Norge för att under en månads tid begagna hafsbaden vid Sandefjord”.

Förposten^[81], 18 juli 1868

Under eftermiddagens lopp hemsöktes efter hvartannat Sandefjord, den beryktade baddorten, vid sin djupt ingående vik, Vallö med sitt saltverk på den låga, sandiga stranden, den leende Werle-bugte (södra innloppet til Moss), Horten och Dröbak, med sin kanonspäckade skanser och bastioner.

Fäderneslandet^[82], 22 juli 1868

Jag förbigår en närmare beskrifning af alla utfarterna till de vackra omgifningarne: till Frognæs säter. Tillhörigt Christianias mest mest betydande grosör Hæfty, till badorterna Modum, Grefsen, Sandefjord m. fl., för att nu skrida till den utlofvade sednare delen af detta bref, till några jemförelser mellan det svenska och norska folket.

Norrköpings Tidningar^[83], 25 juli 1868

Efter en referanse til en montgolfier, altså en varmluftsballong, i et stykke som handler om Strömstad:

Att ”blot til Lyst” uppsända dylika af papper eller halfsiden är deremot ej nogåt sällsamt på platsen, som har föremånen att oftaa besökas af en qwinlig pyrotekniker, Fru Lindström, wälbekant på alla westra badorter, från Sandefjord til Warbergs gråa kuster. Så långt har qwinnofrigörelsen (emancipationen) nu avancerat, att ett fruntimmer kan och får sysselsätta sig med den eldfarliga luftfyrwerkerikonsten.

Fädreneslandet^[84], 1 august 1868

Vid Spånvigen är en liten badinrättning, dit Fredrikshaldsboarne ta sin tillflykt, när omständigheterna ej medgifva utflykter till de större badställen, såsom Sandfjord och Strömstad anses vara.

Nya Dagligt Allehanda^[85], 6 august 1868

Frey, Kapt. Andersson, forlot Dieppe 26 juli for en reise til Sandefjord.

Post- och Inrikes Tidningar^[86], 13 august 1868, Carlscronas Wekoblad^[87], 19 august 1868

H. M. Drottningens födelsedag, den 5 Augusti, firades vid badorten Sandefjord i Norge af dervarande badgäster. Det var också den dagen jemnt 13 år sedan H. M. Drottningen, då varande kronprinsessa, jemte Prinsessan Lovisa hedrade samma ort med sitt besök.

Kl. ½ 8 samlades badgästerna i badets park och å dervarandde hôtel voro flaggor samt kongliga namnchiffer i blommor och grönt anbragta.

Efter intagen sexa föreslog förra danska konseljpresidenten och utrikesministern geheimerådet Hall från societetshusets rotunda skålen för H. M. Drottningen. Han erindrade om Hennes Majestäts höga dygder, hvilka han var förvissad hade gått i arf på Dottren, hvars öde nu er så nära förenadt med Danmarks.

”Derföre”, fortfor han, ”firas Drottning Lovisas födelsedag rundtom i Norden med hjertligt deltagande, och det icke minst här – här der Sandefjords bad skapat liksom en liten skandinavisk koloni, der norrmän, svenskar och danskar genom det dagliga samlifvet så snart inse och känna, huru nära de stå hvarandra. Här faller det sig derföre så lätt och naturlig, att fira denna dag såsom en gemensam familjefest. Jag är derföre förvissad att finna den varmaste anslutning, när jag höjer ett: länge lefve H. M. Borges och Sveriges Drottning, Lovisa.

Danske inrikesministern Estrup föreslog derpå skålen för Konung Carl XV och Hans Kongliga hus och sade, att han ”såsom dans man, den der med lifligt interesse hade följt grannländernas utveckling, ville framhålla, att de förenade rikena icke i någon annan tidsperiod gjort så stora framsteg i materiel och andlig kultur, som under den tid, de varit styrda af Konung Carl och hans fäder”.

Pastor Tandberg från Christiania föreslog skålen för det nyförlofvade Fursteparet och såg i denna förbindelse den underpant derpå, att det goda förstånd, som Gudilof redan länge rådt mellan de tre nordiska regeringarna och deras folk, äfven för framtiden skall fortfara, befästas och utvecklas.

Bankokommissarien E. Deutsch från Stockholm talade för Konung Christian IX och det danska konungahuset. – Prosten Tanning från Danmark inlede skålen för Sverige med ett tal som slutade sålunda:

”Sverige har en rik krans af stora minnen, och i det jaf nu höjer ett lefve för Sveriges folk och land vill jag önska, att det alltid må fostra söner, hvilka förstå att akta de stora minnena och hålla dem i häfd och ära, att det alltid må fostra söner, som kunne infläta nya blad i den stora minneskransen, höja nya namn tll den krets af stormän, som land och folk har att nämna”.

Grosshandlaren Fröberg från Stockholm föreslog skålen för Norge och corpsläkaren Ebbesen skålen för Danmark.

Derefter inbjöds ungdomen til dans i badets festlokal.

Aftonbladet^[88], 13 august 1868

– Drottningens födelsedag, d. 5 Aug., firades vid Sandefjord i Norge på ett festligt sätt af dervarande badsällskap. Man samlades på aftonen till en kollation i parken, och här föreslogos en serie skålar: för drottning Lovisa af f. danske konseljpresidenten geheimerådet Hall, för konung Carl XV och det svens-norska konungahuset af danske inrikesministern Estrup, för kronprinsen af Danmark och hans tillkommande brud af pastor Tandberg från Kristiania, för Kristian IX och den danska konungafamiljen af bankokommissarien E. Deutsch från Sverge, för Sverge af prosten Tanning från Danmark, för Norge af grosshandlaren Fröberg från Stokholm, samt för Danmark af kårläkaren Ebbesen. Festen afslöts med en animerad bal.

Nya Dagligt Allehanda^[89], 13 august 1868, Stockholms Dagblad^[90], 13 august 1868, Norrköpings Tidning^[91], 5 august 1868

– Drottningens födelsedag firades vid Sandefjords Badort i Norge med en fest, hvarvid H. M:t.s skål föreslogs af f. d. danske premierministern Hall och konung Carls af danske Inrikesministern Estrup. För Konung Kristian den 9:de talade, säger en korrespondent till Morgenbladet, svenska bankokommissarien Fröberg från Stockholm föreslo ”med varma och väl valda ord” en skål för Norge. För öfrigt druckos skålar för det nyförlovade fursteparet, för Sverige, för Danmark o. s. v.

Barometern, 19 august 1868

– Drottningens födelsedag, den 5 Aug., firades vid badorten Sandefjord i Norge af derwarande badgäster, på ett särdeles festligt sätt.

Nya Dagligt Allehanda^[92], 20 august 1868

Harpun, Kapt. Carlsson, ankom Shields 10 august, fra Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[93], 22 august 1868

Jecholia, Kapt. Andersson, ankom Granton 13 august, fra Sandefjord

Fäderneslandet^[94], 26 august 1868

I et ”Bref från Norge” som handler om blant annet en regatta, nevnes Sandefjord et par ganger, men bare i forbifarten.

Härnösandsposten^[95], 2 september 1868

Avance, Kapt. Larsen, ble innklarert fra Sandefjord i ballast.

Post- och Inrikes Tidningar^[96], 7 september 1868, Stockholms Dagblad^[97], 8 september 1868, Åmåls Weckoblad^[98], 6 september 1868.

Planche-verk. Af det på A. Bonniers förlag utgifna arbetet ”Nordiska Taflor” hafva b. 7 och b. 8 för innevande år utkommit, innehållande: Drottningholms Slott, China i Drottningholms Park, Ön Hjelm i Kattegat, Parti från Fanö i Danmark, Fästningen Frederiksteen i Norge, Lahelle mellan Tönsberg och Sandefjord i Norge, Slussen vid öfra Carlsborg, Brahesborg på Fyen, Valbygård vid Slagelse, Tjötthön och ”de syv Söste” på ön Alsten, Tönsberg med Slotsbjerget, Parti af Torget i Tönsberg.

Nya Dagligt Allehanda^[99], 22 september 1868

Eideren, Kapt. Melsom, hemma i Sandefjord, från Skellefteå till Antwerpen med trälast, förlorade den 15 sept. på e. m. båda ankrarna i Sundet. Fartyget ligger sedan dess vid Sophieberg, 2 mil söder om Helsingör, för et varp, och skulle såsom den 16 sept. återförses med nödiga ankara från Helsingör.

Nya Helsingen^[100], 26 september 1868, Nya Helsingen^[101], 26 september 1868

Walkyrian, Kapt. Gundersen, ble innklarert til Söderhamn 18 september, i ballast.

Nya Dagligt Allehanda^[102], 30 september 1868,

Kapten Andersen, förande skeppet ”Constantia”, som fr. Frederiksstad anländt till Calais, räddade den 19 dept. På Doggers bank 5 man af besättningen från briggen Haabet, hemma i Sandwfjord, från Hartlepool till Malmö, som den 16 sept. på höjden af Texeel vari i kollision med ett obekant fartyg. Dessa 5 man blefvo öfversända om bord å norska briggen ”Domingo” kapten Herseth, destinerad till Frederikshald. Om de andra två man af briggens besättning, timmerman och kocken, tror man, att de blifvit upptagna om bord å det obekanta fartyget.

Nya Dagligt Allehanda^[103], 7 oktober 1868

Tärnan, Kapt. Nord, seilte fra Grangemouth 28 september, til Sandefjord.

Nya Dagligt Allehanda^[104], 10 oktober 1868, Aftonbladet^[105], 13 oktober 1868

Cyprian, Kapt. Larsen, passerte Öresund 5 oktober, underveis fra Sandefjord til Nordmaling, i ballast.

Nya Dagligt Allehanda^[106], 23 oktober 1868

Heimskringla, Kapt. Bruhn, seilte fra Texel 15 oktober, til Sandefjord.

Nya Dagligt Allehanda^[107], 18 november 1868

Activ, Kapt. Friberg, seilte fra Pauillac 10 november til Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[108], 20 november 1868,

Activ, Kapt. Friberg, seilte fra Royan 12 november til Sandefjord

Post- och Inrikes Tidningar^[109], 20 november 1868, Aftonbladet^[110], 25 november 1868, Nya Dagligt Allehanda^[111], 3 desember 1868, Stockholms Dagblad^[112], 12 desember 1868

Kungörelse,

angående verkställd breföppning år 1868

…

Brev til 150, Larsén, L. Kapten, Söderhamn, fra Gullechsén, Sandefjord, datert 16 juli 1862, inneholdende ”Två vexlar å tilsamman 800 norska specidaler”

…

Karlshamns Allehanda^[113], 25 november 1868

– Haverist. Norska barkskeppet ”Frithiof”, kapen Rothe, hemma i Sandefjord inkom hit sistlidne måndag på resa från Sundswall med last af bjelkar och sparrar. Fartyget ¨r läck och har betydlig slagsida. Swenska lättmatrosen Ekelund hade tillfölje af fartygets öfwerhalning den 118 dennes gått öfwer bord.

Aftonbladet^[114], 28 november 1868

– Haverist. Norska barkskeppet Frithiof, kapten Rothe, hemma i Sandefjord, inkom till Carlshamn sistl. måndag på resa från Sundsvall med last af bjelkar och sparrar. Fartyget er läck och har betydlig slagsida. Svenska lättmatrosen Ekelund had tillföljd af fartygets ofverhalning den 18 dennes gått öfver bord.

Post- och Inrikes Tidningar^[115], 5 desember 1868, Norrköpings Tidningar^[116], 8 desember, Nya Wermlandstidningen^[117], 9 desember 1868, Barometern^[118], 9 desember 1868, Ystads Tidning^[119], 11 desember 1868, Oscarshamnsposten^[120], 12 desember 1868,

Explosion å fartyg. Från Norge skrives: Ett i Sandefjord bygdt nytt skepp, tillhörande köpman Höst m. fl., har, enligt telegram till rederiet, sprungit i lufen. Det var lastadt med gaskol, för att gå till Guadeloupe. Olyckan antages hafva förorsakats derigenom, att den gas, som alltid utvecklas af dessa kol, icke fått strömma ut, utan samla sig i sådan mängd, att explosion kunnat ske. Manskapet är räddadt, på en man när, men närmare underrättelser om olyckan saknas.

Nya Dagligt Allehanda^[121], 31 desember 1868

Ganger Rolf, Kapt. Andersson, forlot Hull 19 desember, for Sandefjord.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[122], 2 januar 1869, Göteborgsposten^[123], 2 januar 1869

Förteckning öfver qvarliggande Fartyg

å Göteborgs Rivièr den 31 De-

cember 1868.

…

På Rivièret

Briggen Union, Löwe, Sandefjord

…

Utanför och inom varfvet Kusten

…

Briggen Fortuna, Waal, Sandefjord

…

Nya Dagligt Allehanda^[124], 2 februar 1869

Hamburg, Kapt Andersson, utklarert fra London 26 januar, for Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[125], 3 april 1869

Active, Kapt. Friberg, ankom Memel 27 mars, fra Sandefjord

Aftonbladet^[126], 27 april 1869

Sandefjords Bad.

Svenske Badegjäster underrettes herved om, at jeg i aar som i de foregaaende assisterer dem med Lægehjælp, ligesom jeg ogsaa ordner det fornödne med Badetimer og Logis, samt meddeler enhver anden Oplysning, naar man directe henvender sig til mig.

Sandefjord i April 1869.

W. G. Winsnes.

Nya Dagligt Allehanda^[127], 18 mai 1869

Robert, Kapt. Henriksson, ankom Boness 7 mai, fra Sandefjord

Snällposten^[128], 29 mai 1869

Skizzer från Norge.

(Korresp. till Snällposten)

III

Kristianiafjorden

…

Medan Laurwiks stad wisar sig på icke alltför långt afstånd, då man från Frederikswärn seglar förbi dess wik på wägen till Kristiania, ser man deremot i allmänhet blott en skymt af nästa stad, Sandefjord. Denna ligger nemligen, som namneet antyder, wid en fjord, som är temligen smal och lång, så att det är en omwäg att gå in till den. Entast ett par gånger om året göra de större ångfartygen sig beswär med att gå in til Sandefjord, i anledning af badsaisonens början eller slut. Ty som beekant är Sandefjord en badort, der man erhåller gyttjebad, swafwelbad och saltwattenbad, med maneter och med piskning – kort sagdt, allt hwad som kan göra en förswagad kropp stark, hwarföre Sandefjord . hwaars hygieniska werksamhet torde hafwa någon likhet med de swenska badorterns utmed Kattegat – besökes af många badgäster, isynnerhet danskar och norrmän. Staden er liten och högst obetydlig, dess omgifningar är rätt wackra, men oaktad det är fjellnatur, närmar sig den likwäl det låga och oanseliga.

Kalmar^[129], 19 juni 1869, Barometern^[130], 19 juni 1869

Albatross, Kapt. D. S. Boldt, ankom Kalmar 16 juni, fra Sandefjord i ballast.

Härnösandsposten^[131], 7 juli 1869

Familien, Kapt. Sörensen, ankom Härnösand fra Sandefjord i ballast.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[132], 22 juli 1869

Domingo, Kapt. Johansson fra Sandefjord, forlot Härnösand i ballast 20 juli

Nya Dagligt Allehanda^[133], 23 juli 1869

Solon, Kapt. Solberg, var 15 juli på høyde med Dover, underveis fra Sandefjord til Bordeaux

Post- och Inrikes Tidningar^[134], 5 august 1869

Formälningshögtidligheterna i Norge.

I ”Morgonbladet” läses: Man finner att formälningsfesten varit ihågkommen nästan i alla städer med en eller annan tillställning; likaledes vid badorterna Sandefjord och Modum. Statsrådet Riddervold, som är badgäst på Modum, föreslog der dagens skål.

Nya Dagligt Allehanda^[135], 14 august 1869

Solon, Kapt. Solberg, seilte fra Bordeaux 7 august, til Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[136], 19 august 1869

Solon, Kapt. Solberg, seilte fra Pauillac 12 august, til Sandefjord

Aftonbladet^[137], 31 august 1869

Ur ett bref från en i Norge resande

landsman.

…

Här i Sandefjord finnes en utmärkt badanstalt, der man, efter hvad mig synes, mera badar för nyttan än nöjet, hvarför jag ej råder den del af mina ärade landsmaninnor, som egentligen endast önska dansa, att komma hit. Mellan kl. 5-7 i dag blåste dock en bra messingssextett i den lilla nätta parken, ungefär så stor som Söderteljes badhusgård. En del välbergadt folk promenerade der; men någon lyx i damernas toiletter, jemförlig med den i Sverge, kunde jag ej skönja – och har ej heller kunna göra det hvarken i Kristiania eller de andra norska städer jag besökt.

L. L. H.

Norrköpings Tidningar^[138], 9 september 1869

Här ovh der i bugterna.

(Små resebref.)

Kristiania i September 1869

…

Solen är i nedgången; de höga skogbewuxna bergen belysas af dess strålar, under det wår ångbåt wiker af til wenster in i den lilla fjord, der den täcka badorten Sandefjord är belagen, och snart presenterar denna för wåra blickar fina wänliga, inbhudande boningshus. Ack, huru fridfullt ser icke allting ut i denne ”dal, der friden mellan bergan bosatt sig!” Tusentals fremlingar wistas också här, för att genom det starka, salta hafswattnet samt det friska klimatet återwinna helsa och krafter.

…

Pehr L.

Nya Dagligt Allehanda^[139], 19 oktober 1869, Dagens Nyheter^[140], 20 oktober 1869, Aftonbladet^[141], 20 oktober 1869, Norrköpings Tidningar^[142], 21 oktober 1869, Karlshamns Allehanda^[143], 23 oktober 1869, Barometern^[144], 23 oktober 1869, Oscarshamnsposten^[145], 23 oktober 1869, Kalmar^[146], 23 oktober 1869, Trelleborg Tidning, 26 oktober

Vår korrespondent i Visby, som omnämnde denna stranding, berättar äfven, att i lördags strandade vid Rohne norska briggen Orest, hemma i Sandefjord och förd af kapten Friberg, under resa från Nordmaling til S:t Varely sur Sounne med med last af jern och trävaror. Vidare underrättelser saknas ännu.

Gotlands Läns Nya Tidning^[147], 22 oktober 1869, Gotlands Tidning^[148], 22 oktober 1869, Aftonbladet^[149], 25 oktober 1869

= Strandning. Sistlidne lördag strandade utanför Rohne Norrska Briggen ”Orest”. Fartygets befälhafware är kapten Freberg från Sandefjod i Norrige, kommande från Nordmaling och destinerad til S:t Walery, med last af jern och träwaror. Fartyget anses af sakkunniga personer blifwa wrak.

Wisbyposten^[150], 29 oktober 1869

Strandning. Norska briggen ”Orest”, kapt. Freberg, hemma i Sandefjord, från Nordmaling destinerad til S:t Vallery sur Somme med last af jern och träwaror, strandade den 16 d:s å Rone. Besatningen är bergad, fartyget fullt med watten, och har den ännu ej lyckats danska dykareångfartyget ”Skandinavien” att taga det af grund, hwarmed dock arbetet ännu forgår.

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning^[151], 11 november 1869

Dagens post.

HELSINGÖR d. 9 Nov. På grund af sjöskada inkommo i går i härvärande hamn följande fartyg: … briggen ”Vold & Huitfeldt”, D. Hansen, hemma i Sandefjord, från Sundsvall til Rouen med trälast; …

Nya Dagligt Allehanda^[152], 12 november 1869

Briggen Wold & Hvitfeldt, kapten Hansen, hemma i Sandefjord, från Sundsvall till Rouen med trälast, har, enligt underrättelse från Helsingör af den 8 nov., dit blifvit inbogserad, sedan fartyget varit i kollision med ett skepp och fått bogsprötet bräckt etc. samt förlorat båda ankrarne.

Nya Dagligt Allehanda^[153], 15 november 1869

Briggen Elise, kapten Hansen, hemma i Sandefjord, från Kalix till Bordeaux med trälast, har den 9 nov. inkommit till Helsingör med förlust af ett ankare och för att få ny stormärsstång.

Nya Dagligt Allehanda^[154], 22 november 1869

Jecholia, Kapt. Andersson, ankom Frasersburgh 12 november, fra Sandefjord

Nya Dagligt Allehanda^[155], 26 november 1869

Edda, Kapt. Andersson, seilte fra Hull 18 november, til Sandefjord

Aftonbladet^[156], 30 november 1869

– Tacksamhetsbetygelse. Nedanstående meddela vi, på anmodan, ur Morgenbladet.

Paa en Reise fra Nordmaling til St. Valery s. Somme med Briggen Orest, lastet med Træ og Jern, var jeg den stormfulde og regntykke Nat mellem 16de og 17de Oktober saa uheldig at strande paa Ytterholmens Rev udenfor Rohnehamn paa Gotland.

Om Morgenen den 17de ved Daggry reddede jeg saavelsom mit Mandskab Livet ved at forlade Fartøiet i egne Baade og lande paa den öde ubeboede nævnte Ytterholme.

Der opholdt vi os ikke lang Tid, forinden et af Regjeringen udsendt og paa Gotlands Østkyst stationeret Dampredningsfartï Alfhild, kommenderet af Kaptein Forsell, kom ud for at yde os Hjælp.

Vi kom strax derombord, og blev jeg broderligt modtagen og i enhver Henseende imödekommet saavel af Kapein Forsell som af Hr Löitnant Södermark. Mit Mandskab blev anbragt og nöd al mulig forekommenhed blandt Alfhils Besätning.

Kaptein Forsell ydede sidenefter, naar Veiret tllod det, al den Hjælp, han formaaede, for at bjerge alt, hvad bjerges kunde, og lykkedes det os at bjerge Töi, Briggens Inventarier samt en Del Last.

Om en saa velgjörende og menneskekjærlig Anordning, som denne, at Regjeringen har udsendt et saadant Redningsfartöi, maa vel kunne siges, at den, der er ude for Ulykken og Faren, tilfulde vil forstaa at paaskjönne den.

Hvor rosværdig den kgl. Anordning end er med dette Fartöi, tör jeg alligevel nævne, og tror ikke at have Uret deri, naar jeg siger, at hvis et for et saa godt Öiemed anbragt Fartöi var forsynet med Damppumpe og Dykker, vilde ved de fleste saadanne Ulkkestilfælde være til en meget större Nytte for da ogsaa at kunne bjerge Fartöi.

Rosværdigt og godt vilde de være, hvis saadanne Redningsfartöier ogsaa bleve anbragte paa Norges for Söfarten farlige Kyster, og vist ofte vilde de i Nöd og Ulykke stedte Mennesker modtage deras Hjælp og Bistand med et kjærligt og taknemmeligt Hjerte.

Min Hensigt med dette er at frembære min Besætnings, saavelsom Rederiets og min egen velmente og hjerteligste Tak til den kgl. Regjering for dens menneskekjærlige Anording.

Dernæst har jeg paa egne Vegne at frembringe min oprigtigste Tak til Kaptein Forsell samt Löitnant Södermark for aal deres udviste Forekommenhed og Godhed mod mig og mit Mandskab under den Tiden, jeg behövede deres Hjælp.

De beredevillige og uegennyttige Rohnebeboere, jeg paa Grund af Forliset traf paa, har jeg endelig at bringe min Tak for deres vakkre Forhold mod mig og mit Mandskab.

Freberg pr. Sandefjord d 22de Nivb. 1869

A. J. Freberg.

Nya Wermlandsposten^[157], 1 desember 1869, Christinehamns Allehanda^[158], 3 desember 1869, Öresundsposten^[159], 7 desember 1869 [litt omskrevet versjon, og at jungmannen het Peder], Norrlandsposten^[160], 11 desember 1869 [forkortet versjon], Helsingborgs Tidning^[161], 16 desember 1869 [enda kortere], Korrespondenten^[162], 18 desember 1869 [likeså]

Under rubrik: ”räddad i yttersta nöd”, berättas i Norska Aftenbladet, att ångaren ”Saga” från Bergen, kapten Wolff, på resa från England till Bergen, fredags morgonen den 19:de Nov. cirka 6 mil wester om Espevær observerade en i halft sjunkande tillstånd drifwande skonert med dets fastgjorde dels slitna segel. Winden orkan från west och sjön mycket upprörd.

Då ”Saga” kom närmare skonerten warsnades twenne man wid stormasten och kapten Wolff försökte, oaktadt det hårda wädret, att manövrera ångaren så, at han skulle kunna komma upp under skonerten för att rädda manskapet. Sex gånger gick ångaren omkring det nödställda fartyget; derwid utkastande liner och lifräddningsbojar, utan att manskapet syntes förstå att begagna sig häraf – men det upptäcktes slutligen att de twenne karlar woro fasttjurade wid mastem och halft medwetslösa.

Ångarens lifbåt blef då med största möda utsatt, styrmannen jemte 4 man af besättningen besteg densamma och lyckades efter många ansträngningar att komma upp på skonerten och bringa i båten de fastsurrade sjömännen.

Från ångaren kastades ut linor, hwilka fastgjordes först om de räddade, som således uppdrogos man efter man. Styrmannen, som sist kom ombord, hade båtens sånglina med sig, men denna brast under försök att taga båten ombord och gick således förlorad.

De räddade woro så medtagna att de knappast kunde tala. Senare omtalade de, att skonerten ”Familijen”, kapten Jacobsen, war utmönstrad från Sandefjord den 8 Oktober och hade drifwit omkring i Nordsjön under storm och oväder och derunder 3:ne gånger warit under engelska, 2:ne gånger under jutländska och en gång under norska kusten.

I 11 dagar hade de warit utan mat och dryck och för att släcka sin törst hade de nödgats dricka hafswatten och till och med urin. För at icke blifwa spolade öfwer bord hade de fastsurradt sig wid stormasten och woro wid räddningstilfället så utmattade och förslöade, att de icke kunde efkomma uppfordringen från ”Saga”, att gripa räddningslinan. De räddade utgjordes af styrmannen och en matros.

Den öfriva besättningen, nemlig kaptenen, andre matrosen, kocken och en jungman frå Helsingberg woro i ruffen och troligen döda – kanske det ännu kunde finnas litet lif i kaptenen.

Denna förklaring erhölls ombord å ångaren sedan det olyckliga fartyget redan war ur sigte, i ett stormande wäder och sedan lifbåten war förlorad, hwadan hwarje försök att bijpringa de ännu möjligen lefwande war förgäfwes.

Skonerten war destinerad till Leithfloden med trälast och hade såsom ofwan nämnts i flera weckor drifwit omkring och derunder förlorat roder och en del segel samt war halft förfylld.

[Kirkeboken^[163] for Sandar noterte skipperens død en gang mellom 17 og 25 januar 1870, og anga 20 november 1869 som dato for dödsfallet. Han var Skipper Anders Kristian Jacobsen, en 46 ½ år gammel kar bosatt i Sandefjord. Kirkeboken forteller at han ”Druknet ved Skonnert ”Familiens” Forlis paa Norges Vestkyst.

I folketellingen^[164] for Sandefjord i 1865 var han bosatt i gård nummer 132, i nærheten av det nordøstre hjørnet av Sandefjord Skoles skolegård, i et en-etasjes hus med noe jord rundt, og ett eller to uthus. Han var gift med den 3 år yngre Kirsten, som også var Sandefjording. De hade barna Hans (17), Christen (13), Carl (11), Gurine (5), og Albert Christian (3). Og en tjenestepike, 25 år gamle Amalia Andersen fra Sandeherred.

Ved folketellingen^[165] i 1870 hade Kirsten overtatt huset – og de hade visst fått ett barn til – yngstegutten Anton, som var født i 1866.

Det gikk visst bra med familien: i 1875^[166] bor den fremdeles på samme sted, de to eldste guttene er begge blitt styrmenn, og moren sper på inntekten ved å leie ut til en handelsmann, hans kone og konens søster.]

Nya Dagligt Allehanda^[167], 9 desember 1869, Nya Wermlandsposten^[168], 11 desember 1869, Filipstads och Bergslags Tidning^[169], 23 desember 1869

En förfärlig ogerning har, enligt rapport till poliskammaren i Tönsberg, tisdagen den 30 i förra månaden kl. mellan 2 och 3 e. m. blifwit begången på gården Veggestad i Sandehered. Nämnde gård, som ligger invid landsvägen omkring ½ mil från Sandefjord, beboddes blott af egaren, en äldre enkeman, och hans piga.

I sommar hade en 22-årig svensk haft arbete derstädes, men blifvit afskedad på hösten. Denne unge man, som otvifvelaktigt föröfva ifrågavarande brott, hade haft tilfälle erfara, att gårdsmannen brukade hafva penningar i sitt schatull, och då han sagde dag hade sett manen i Sandefjord och antog at pigan var ensam hemma, har han antagligen begifvit sig till Veggestad. Han har blifvit sedd på väg dit ungefär kl. 2 på dagen.

Mannen kom hem i skymningen, och då han inträdde i kammaren, snafvade han på någonting – det var hans piga, som låg död på golfvet, med en rännsnara om halsen. Ändarna på snaran viri väl hopvridna. Schatullet var uppbrutet med en yxa, och ur en draglåda voro tillgripna 20 spdr. En af

flickans örringar var lösryckt, men låg qvar på golfvet. Ogerningsmannen tyckes, enligt ”Tönsbergerens” berättelse, hafva blifvit öfverraskad vid husbondens hemkomst, så att han icke vågat sig ut den vanliga vägen, utan öppnat golvfluckan till källaren och krupit ut genom källargluggen. Flickans kjolar hade, då han stängde luckan efter sig, fastnat mellan denne och golfvet. Den unge svenske har sedan dess icke varit till finnandes.

(Norska Aftenbladet).

Nya dagligt Allehanda^[170], 17 desember 1869

Ellida, Kapt. Larsson, forlot Hull 8 desember, for Sandefjord.

Kristianstadsbladet^[171], 22 desember 1869

– Ett ohyggligt mord begicks den 30 now. På gården Baggesad i närheten af Sandefjord, der en piga wid namn Anna Maria, under det hon warit ensam hemma på gården, hade blifwit strypt.

För mordet mistänktes genast en swensk dräng, som er född på gården Sund i Dalsland. Emanuel Jonaasson häktades, och efter twenne förhor erkände han, som under sommarens lopp haft arbete på gården, att han af begär at åtkomma något af gårdsegarens pengar med uppsåt afdagatagit pigan.

Hela det rof E. erhöll uppgick emellertid ej tlll mera än omkring 20 spdr.

Wäktaren^[172], 30 desember 1869

Nils Vibe Stockfleth och lapparne.

(Slut från N^o 51.)

Wi kunna ej följa Stockfleth öfwer Finland, utrymmet tilläter oss ej. Den 1 April 1841 war han åter uppe i sina kära fjellbygder att i Herrens namn mera ledigt få fortsätta de påbegyndta werket. Han war nu missionär i ordets widsträcktare bemärkelse.

Rustad med böcker, war han nu närmare målet än förut. Han läste med den okunnigaste barnen, med konfirmanderne och de fullwaxna, och höll bibelläsning hwarje onsdags förmiddag och söndagseftermidda, alltid för fullt hus, Dock, icke alltid war man benägen. Så berättar han följande:

”Wi kommo till Karasjok den 5 December (1841). ”Wi Wilja icke hafwa dina böcker!” så ljöd fleras ord redan dagen efter wår ankomst. ”Wiljen I icke hafwa böker på edert eget språk?” – ”Jo, men icke dina, icke dina latinska böcjer”. – ”Hwad ondt hafwa de små oskyldiga latinska bokstäfwerna gjort?” frågade jag wid et annat tillfälle. ”Inger, men we äro et enfaldigt folk” ljød swaret; hartill jag anmärkte: ”Jag har icke förut wetat, att Karasjokfolket war dummare än annat folk”. Detta swar gick i dem.

– ”Kännen I den gamle medhjelparen Seida”, frågade jag. ”Skulle wi icke känna honom, han är ju from Karasjok” war svaret. – ”Denne gamle, hans lilla fosterdotter, den sängliggande flickan, och många fler i Seida, läsa latin som en student”, svarade jag leende, tog min mössa och gick, låtande dem stå qwar och se efter mig med ytterst komiska ansigten.

Söndagen kom; jag gjorde det bekant, att jag wille hålla högmëssa, aftonsång och aftonbön. Man kom til aftonbön, men till aftonsång infann sig ingen; de sade mig, att de icke wille komma till aftonsång, ty de wille icke hafwa nogåt nytt påfund.

”Wiljen I icke koma til aftonsång, så kunnen I ju låta bli” swarade jag småleende; ty jag kände ju folket, och wisste, att jag skulle få dem i kyrkan, om det wore ännu oftare.

Ett par dagar derefter woro flera af dem inn i rummet hos mig. Jag tog fram en låda med ljus och stälde framför dem.

”Så många ljus bränner du wäl icke i Karasjok”, sade en af dem.

”Jo, det gör jag” war mitt swar, ”ty shelf behåfwer ha många, skolan drar dugtigt med ljus, och icke mindre kyrkan, som hwar söndag tre gånger skall hafwa full upplysning”.

– ”Tre gånger?”

– ”Ja, högmessa, aftonsång och aftonbön, det er ju tre gånger”.

– ”Men du har ju sagt, att det ingen aftonsång skall blifwa”.

– ”Nej, det har jag icke sagt”.

– ”Hwad har du så sagt, käre prest?”

– ”Jag har blott sagt, att om I icke wiljen komma till aftonsång, så kunnen I låta bli!”

– ”Men då blir det ju ingen aftonsång”.

– ”Jo men, gör det så”.

– ”Will du då hålla aftonsång när ingen kommer?”

– ”Det er en som har sagt, att han will komma”.

– ”Will du då hålla aftonsång för den enes skull?”

– ”Ja det will jag”.

– ”Hwem är då denne ene?” ljöd nu frågan från flera, hwilkas ansigten wisade, huru man spefullt gladte sig wid den tanken, att presten skulle hafwa bltt en enda åhörare. Utan någon widare betoning, men i en stilla, förnöjd, glad ton swarade jag ”Ibmel! – Gud!” – och reste mig.

Den djupaste tystnad och stillhet inträdde, wördnadsfullt allwar utbredde sig mer och mer öfwer allas ansigten; med tyst bugning gick den ena efter den andra, och – aftonsången hade sedan beständigt fullt hus. Wid min afresa uppmanade de ig att skrifwa till kungen och anmoda honom att befalla alla prester att hålla aftonsång”.

– ”Måndagen den 13:e dec. begynte jag skolan med en skollärare som jag fört med mig från Alten. Utom skolundervisningen om dagen, höll jag hwar afton bibelläsning.

Redan följande tisdagsafton måste jag tilkännagifwa, att tillswidare kunde ingen barnskola hållas onsdags eftermiddag, då onsdags och lördags eftermiddagar måste stå till de fullwuxnes tjenst.

Önskan att lära läsa de ”latinska” på deras modersmål blef så lefwande och allmän, att jag i lång tid icke saknade elever af begge könen, som både om wägledning. Ja en och annan af de ålrdige kom kl. 6 på morgonen till mig för att lära och läsa de nya böckerna. Inbördes kommo de tilsamman och en läste högt.

En afton gick jag bort till en af innebyggarne; stuga war alldeles uppfyld af menniskor, gamla och unga, hustrun i huset och en annan qwinna omwexlade att läsa högt den lappska öfwersättningen af Moseböckerna; de lysnade med en sådan uppmärksamhet, att de hwarken hörde eller bemärkte mig.

– Skolläraren och kyrkosåangaren i den ryskt-lappska grannsocknen Utsjok, en gubbe emellan 70-80 år, kom til mig för att lära känna och läsa det nya alfabetet och de nya böckerna; han lemnade icke karasjok förrän jag hade lärt honom läsa”.

I början af år 1842 fick Stockfleth i Januari månad på några dagar besök af språkforskarne doktor Lönnrot och magister Castrén från Fnland, som han der lärt känna, jemte twå prester i Lappmarken.

”Tisdagen den 8 Febr.” skrifwer han samma winter, ”anträdde we resan till Kautokeino. Den fösta dagen räddade Guds kärleksrika, beskyddande hand min hustru från att finna döden i Karasjokelfwen i ett störtande forsfall, der isen brast under henne; redan förtwiflade de skjutsande finnarne om hennes räddning, då hon sjelf anwisade det enda och sista medlet att få henne och sista medlet att få henne och pulken i hwilken hon satt, upp på isen. Alldeles genomwåt måste hon fortsätta resan, utan att kunna erhålla torra kläder; också det war en räddande skickelse, att wädret den dagen war så särdeles mildt. Hade wi haft den köld och blåst som wi fingo på tredje resdagen, så hade hon frusit bort helsan. Kläderna torkade på kroppen, isynnerhet wid elden om aftonen i gammerna, så att inga swåra följder inträffade, och tredje dagen anlände wi till Kautkeino.

Wi måste sluta för denna gåg, och det sker med saknad. Under 1843-44 gjorde Stockfleth resor till swenska lappmarken; i April 1845 återkom han till Christiania, och ingaf ansökning m förlängning af sin resebefattning till lappska folkets och språkets studium, samt anhöll om en lärare, kandidaten Friis, till de unga presternas wägledning i lappskan. Alla hans ansökningar biföllos.

Den 6 Juli 1851 gjorde han sin sista resa i kappmarken, den gången ensam. Men då wäntade honom stora swårigheter. De andliga rörelserna bland lapparna hade nemligen i Kautokeino tagit en högst märkwärdig wändning. Hwad han härom berättar är af stort interesse, och wi förbehålla oss att i en särskild berättelse under det kommande året gifwa wåra läsare del deraf. Här får man ännu mer åan förut se in i Stockfleths hjerta, hwad han fick lida, och hwilken And som ledde honom.

Den 31 Juli 1852 återkom han til Christiania. Hans försämrade helsa twang honom till stillhet, men desto ifrigare egnade han sig åt den ofantliga werksamhet för lappisk literatr, hwilken wi redan i början af wår berättelse omtalat.

För att nyttja baden i Sandefjord tog han sin boning der 1855. På de sista åren war han mycket swag och fick mest hålla sig inne, men följde med det lifligaste deltagande det werk han begynt.

Så stormigt och rörligt hans förra lif warit, så stilla blef hans lefnads afton. Med blicken stadigt riktad på den store Öfwerherden, slutade han sin jordiska bana den 26:e April 1866. Hans hustru som så troget följt, biträdt, wårda och uppmuntrat honom, slöt hans ögon i döden. Helt nyligen har äfwen hon nu gått hem.

Hwilken fröjdefull uppmuntran, i hela Stockfleths lif, att trogen sin kallelse, öfwerwinna swårigheter i den Herrens namn, som har kommit att förwandla jordens förbannelse i wälsignelse” Sälle de tjenare, som gå i dessa wälsignelsens fotspår, glade utgifwande sig för Hans namn och Hans werk, icke älskande sitt lif allt intill döden!

Wet du dock, hwilken flod

De genomgått?

Hur de med hjeltemod

Profwet bestått?

Dem war det bittra sött;

Gladt för sanningen de blödt!

Jublande ock de dött

För Christi namn.

Här, mången gaf dem qwal

På törning stråt;

Gud från sin helga sal

Såg deras gråt.

Dock, de ej swigtade;

Och Han nu dem täckes ge

Kronor bland englarne

I Salems stad.

Ämnar du dig ock dit,

Der de fått ro?

Lär då, med samma flit

Som de, att tro!

Öfwa då helig strid,

Umgäll glad, försaka, liid,

Tills Jesus i sin frid

Låter dig bo.

[Lagt til: Monumentet over Stockfleth utenfor Sandar Kirke]

A stone monument with a cross on it

Description automatically generated

Karlshamns Allehanda, 3 desember 1869

Ett ohyggligt mord begicks den 30 nov. på gården Vaggestad i närheten af Sandefjord, der en piga wid namn Anna Maria, under det hon warit ensam hemma på garden, hade blifwit strypt.

För mordet misstänktes genast en swensk dräng wid namn Emanuel Jonasson, som är född på gården Sund i Salsland.

Emanuel Jonassoen häktades, och eter twenne förhö erkände han, som under sommarens lopp haft arbete på gården, att han af begär att åtkomma något af gårdsegarens pengar med uppsät afdagatagit pigan. Hela det rof E. erhöll uppgick emmelrtid ej till mera än omkring 20 spdr.